Tillnamn är inte helt ovanligt i historien. Oftast, men inte alltid gäller det kungligheter. Eftersom tillnamnen inte är officiella är gränsen till smek- och öknamn oklar. Namnen kan också delas ut på ett språk och sedan översättas på olika sätt till andra språk, vilket, i kombination med att ord ändrar betydelse över tid, ibland ger upphov till betydelser som ligger ganska långt ifrån ursprungsavsikten. Men det tycker jag inte spelar så stor roll. Alla ord har ju ett ursprung.
Så här är min lista över historiens tio bästa tillnamn.
10. Henrik Sjöfararen
Portugisisk prins (1394-1460)
Ett fantastiskt vackert tillnamn. Skulle kunna vara taget ur någon av Tolkiens sagor. På portugisiska kallades han Infante Dom Henrique de Avis, och var känd för att stötta upptäcktsresor. Tillnamnet Sjöfararen uppfanns inte förrän på 1800-talet av två tyska historiker, som kallade honom Heinrich der Seefahrer.
9. Fredrik den Bitne, a.k.a. Fredrik den Frejdige
Markgreve Fredrik I av Meissen (1257-1323)
Här kommer vi till en familj som genererat en hel serie förnämliga tillnamn, huset Wettin. Några av släktens medlemmar som inte kvalificerade sig till denna lista var Fredrik den Stridbare, Fredrik den Saktmodige, och Fredrik den Skäggige.
Fredrik I fick två fin-fina tillnamn.
8. Erik Läspe och Halte
Erik Eriksson (1216-1250) av Sverige
Det här tillnamnet har alltid varit en av mina favoriter. Att jämställa läspning med hälta är en underbart subtil form av humor.
7. Ladislaus den Armbågshöge
Vladislav I av Polen (1260-1333)
På svenska kanske mer känd under namnet Alnshöge, men på engelska används Elbow-high. Det polska, samtida namnet var Łokietek, en diminutiv av łokieć, vilket betyder både "armbåge" och "aln". Ursprunget till detta namn är höljt i dunkel; inget tyder på att han var särskilt kort. På tyska heter han Ellenlang, vilket festligt nog åtminstone nuförtiden betyder "jättelång".
6. Bernard den Ludenfotade
Greve Bernard av Auvergne (841-846)
Tillnamnet är ju tydligt. Mycket tydlig. Man behöver liksom inte undra varför han kallades så. Men egentligen var tillnamnet på latin, Plantapilosa, där planta kan betyda "fotsula" och pilosa "hårig"; andra översättningar är nog också möjliga.
5. Conomor den Förbannade
Kung av Bretagne kring år 540
Det är svårt att komma på ett sämre eftermäle. Men irländarna lyckades: se nummer 4.
4. Jakob Skithögen
Jakob II av England (VII av Skottland) (1633-1701)
Den katolske Jakob förlorade striden mot den protestantiske Wilhelm III av Oranien. Irländarna tyckte att Jakob hade svikit dem och uttryckte det kärnfullt i tillnamnet an Chaca, vilket betyder "skiten"; Skithögen är min egen, något friare översättningen.
3. Ludvig den Oundviklige
Ludvig XVIII av Frankrike (1755-1824)
Efter Napoleonkrigen var en så självklar kandidat för den franska tronen att han fick ett tillnamn som beskrev detta. Den bakgrundshistorien kan man ju bortse ifrån, och istället anta att namnet avspeglade hans personlighet.
2. Vasilij den Vindögde
Storfurste Vasilij av Moskva (1415-62)
Jag har inte hittat någon svensk variant av detta tillnamn, utan har utgått från engelskans the Cross-Eyed eller the Squint. Det småaktiga i att ge honom namn efter att han råkade skela, i kombination med alliterationen, gör detta till ett tillnamn i toppklass.
1. Albrekt den Vanartige
Albrekt II av Meissen (1240-1314)
Huset Wettin igen. "Den vanartige" är oslagbart. Att han var gift med Kunigunda och far till Fredrik den Bitne gör inte saken sämre.