Tekniken har väl alltid påverkat skriften - att trycka en pinne i lertavlor satte förstås sina begränsningar, liksom det där knackandet i sten som skandinaver gjorde innan de fick tag i papper. Medeltidens munkar var kanske de som hade störst frihet i skriftformandet, och mycket riktigt fick vi några av de vackraste textalstren Europa har producerat under den tiden. Kolla bara på det här ganska enkla exemplet från Book of Kells. Motsvarande verkar ha gällt för den muslimska världen och för Kina. Penna eller pensel på papper, det gör skrivandet till en konstart.
Men sedan kom tryckpressen, och efter det gick allt utför. Gutenberg lade, enligt uppgift, massor av tid och möda på att de tryckta sidorna skulle se snygga ut. En av alla hans tryckpressuppfinningar handlade om att få exakt samma kraft på alla typer, så att alla bokstäver blev lika tjocka och mörka. (Den som har använt en stämpel någon gång vet kanske hur svårt det är att få bilden riktigt jämn.) Det handlade väl om att folk var så vana vid riktigt snygga handskrivna böcker att det knappast skulle gå att sälja något som inte var på samma estetiska nivå. Så Gutenbergs första biblar var fantastiskt vackra. Men efter några tryckpressargenerationer tog förstås ekonomin överhanden, och generellt sett blev väl tryckkonsten en begränsning för hur texten i en bok kunde utformas. Det är ju svårt att slänga in små bilder i marginalen, eller linjer mellan ord på olika rader, osv.
Nästa steg var väl skrivmaskinen. Det går ju mycket snabbare att skriva maskin än för hand, så man förstår att folk kastade sig över den uppfinningen, men den är ju väldigt begränsande. Man kan förstås ta fram en penna och göra markeringar i efterhand på den maskinskrivna sidan, men i övrigt är man ju helt låst till raderna och de få symboler som ryms på tangentbordet. Datorn och ordbehandlaren gjorde det ju snabbare och enklare att skapa de där sidorna, och man fick tillgång till fler tecken, färger och stilar. Men egentligen är ju en ordbehandlare i stort sett lika begränsande som en skrivmaskin när det gäller textens flöde. Det är skrivtecken i strikt sekvens, i rader. Understrykning fungerar väl, men att ringa in något går inte, och det går definitivt inte att göra pilar mellan olika delar och skriva något i marginalen om det. (Asså, det går ju att få till sådant på en dator, men det är ju ett himla meck och liksom utanför tangentbordet.) Men, det går ju fortfarande i vart fall rejält fortare att skriva på dator än för hand, och det är ju förstås en stor fördel.
Så kommer vi till mobiltelefonerna. De gamla dumtelefonerna med sifferknappsats var ju rätt klumpiga att skriva på, men det accepterade alla eftersom det inte fanns något alternativ. Tillverkarna gjorde sitt yttersta för att göra det så snabbt och enkelt som möjligt att skriva text. Det var jobbigt att skriva, så folk började förkorta språket och trixa på olika sätt för att få upp skrivhastigheten. Men ingen förväntade sig mer än 120 tecken i varje meddelande, och särskilt många sms hade man ändå inte råd att skicka, så det var liksom ett marginellt fenomen.
Tills den fördömda dagen 2009 då Apple släppte sin iPhone. Nu ska man skriva med fingret på ett skärmtangentbord, där man inte kan känna knapparna. Det går ju förstås inte särskilt bra, det kan man ju räkna ut med det man sitter på, men med swipe-teknik och lite träning kan man kanske stå ut med det. Men det börjar ju påverka vad man skriver i betydligt större omfattning än tidigare, eftersom textmeddelanden nu nästan helt har ersatt telefonsamtal. Folk orkar inte bry sig om skiljetecken och stora bokstäver, och de särskriver för att det är lättare för telefonen att stavningskolla.
Här måste jag skjuta in att jag inte har något som helst problem med att andra människor struntar i skrivregler - så länge jag kan förstå vad de menar är det okej. Men jag tycker om att formulera mig exakt. Mina tankar och ord är tillräckligt röriga som de är, och om jag inte använder mig av alla tillgängliga skriftspråkliga resurser blir det pannkaka av alltihop. Därför behöver jag kunna styra exakt vilka tecken som följer på vilka. Och jag vet att jag inte är ensam. Massor av människor tycker om att skriva, och att välja exakt hur texten ska se ut.
När jag i dagarna fick en ny mobiltelefon upptäckte jag att det tangentbord som dök upp på skärmen inte hade några skiljetecken. Varken punkt eller komma. Visst, det gick att få fram dem med en (extra) knapptryckning, men de ansågs tydligen inte vara så viktiga att de skulle ligga framme från början. (Q, w och z fanns med på tangentbordet.) Efter en stunds förvirrat sökande på webben förstod jag att tanken var att mobilen själv skulle lista ut var det passar med punkt och komma! [Uppbragt tystnad]
Detta elände med att datorn ska lista ut vad jag vill skriva fanns ju faktiskt redan i dumtelefonerna. Man tryckte på några sifferknappar som var och en kunde betyda flera olika bokstäver, och så valde mobilen vilket ord som var rimligast av de möjliga kombinationerna. Jag tyckte det var okej, eftersom det inte handlade om att försöka förutsäga mig och mina tankar utan att bara välja det vanligaste ordet i en (ganska kort) lista med möjliga alternativ. Man fick ju också möjlighet att välja ett ord längre ned på listan om man så önskade. Men nu tycker Apple och Google och vilka det nu är att de kan avgöra var det ska stå punkt och komma i min text. Som om interpunktionen inte var en essentiell del av texten! Och med ChatGPT blir det ju etter värre, med förslag på hela mejl som ska skickas vid olika tillfällen. Som om jag inte var en fritt tänkande människa, utan någon slags lätt förutsägbar insekt: "Om man vrider på solljuset så går myran åt höger istället." Man kan ju känna sig förolämpad för mindre.
"Gå tillbaka till en dumtelefon, då, gnällspik!", kanske någon tycker. Då vill jag för det första påpeka att jag har försökt, men Doro är för dum. Jag vill ha mer än 20 kontakter i telefonboken, och jag behöver ju bank-id. Så det går inte. Och för det andra tycker jag min (påhittade) kritiker missar poängen. Jag tycker att mobiltelefontillverkarna kunde lägga någon liten kraft på att förbättra textinmatningen istället för att stoppa in ännu fetare kamera, ännu snabbare videoöverföring, och ännu större skärm. Kan det inte vara möjligt att sätta dit ett fysiskt tangentbord, modell mindre, för de som så önskar? Utfällbart vore ju drömmen, men även ett helt separat tangentbord skulle hjälpa. Eller kanske ett helt nytt sätt att mata in text, kanske genom att rita bokstäverna med fingret, utan tangentbord? Eller kanske nya, speciella gester och fingersättningar på skärmen? (Tänk stenografi, fast på touchscreen.)
Jag gillar att skriva. Jag vet att jag inte är ensam.